Musik

Sitter just nu och sippar på ett litet glas Springbank 9YO Wood Expression samtidigt som jag lägger in lite låtar i mobilen. Bland de skivor jag lägger in finns Lars Winnerbäck och hans nya Daugava, ett konstigt namn på en skiva kan tyckas men hr Winnerbäck har tidigare döpt en skiva efter en park i Köpenhamn, Söndermarken. Så det är inget konstigt att en skiva får namn efter en flod som flyter från Valdajbergen i centrala Ryssland till Rigabukten, och han har tydligen varit på plats under själva låtskrivandet vilket förklarar de lätt dystra textraderna. Skivan är däremot inspelad på Irland och det ger den en lätt irländsk touch.

Hur som helst så är det jävligt bra trots allt. Passar kanske det svenska sinnet så här i hösttider, den hade kanske floppat totalt om utgivningen hade kommit i maj/juni exempelvis. Oemotståndlig enligt kritiker och skivköpare. Jag är nästan beredd att hålla med.

Peter LeMarc är däremot en snubbe som helt plötsligt ska ut på turné och lika plötsligt släpper en skiva som andas optimism. ”Så gott att må gott igen” är titelspåret och det säger väl allt egentligen om hur LeMarc mår.

 Hur man nu kan må gott när man bor i Bagis är däremot en fråga man kan ställa sig. Men OK Nackaskogen finns ju runt hörnet och med tuben tar det inte många minuter in till civiliserade trakter.

Om jag inte nämnt det förut så köp Eldkvarns nya ”Svart blogg”. Ruggigt bra i mitt tycke.

Kan man ha det så mycket bättre på en tisdag, ett glas whisky och ett gäng sköna skivor? Nej det känns helt OK faktiskt.

Winnerbäcks irlandsinspirerade skiva blir perfekt uppladdning inför Dublinresan i slutet av oktober. Då blir det nog en och annan pint och förmodligen även någon dram.