Expressens krönikör Mats Olsson har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Jag har gillat hans sätt att skriva krönikor, kort och koncist oftast men ibland lite längre utsvävningar. Innehållsmässigt har det också tillatat mig även om allt givetvis inte går att hålla med om. Men så är det ju här i världen.
Blir därför lite besviken när jag läser hans senaste krönika i Expressens nätupplaga där han höjer Jonas Karlsson till skyarna och sedan i samma andetag fullständigt sänker alla bloggare och deras skriverier. En enda blogg läser han tydligen och det är Patrik Ekwalls och enda egentliga anledningen är att han kan skriva. Övriga bloggare göre sig ej besvär hos hr Olsson som skriver ”Jag förstår inte varför jag, om jag läser Dagens Nyheter, därefter måste gå in på en blogg för att se vad Niklas Wahllöf skriver om Bob Dylan. Om det är så viktigt: varför står det inte i tidningen?”
Ja Mats, alla har inte den förmånen som du har att vara anställd och skriva i en tidning som vill publicera dina alster. Och att du dessutom får betalt för det. Men det finns säkert massor med människor, jag är en av dem, som tycker om att skriva och gärna vill låta andra ta del av sina tankar och åsikter, och då passar väl detta medium alldeles utmärkt.
Sen kan jag hålla med om att nivån på det som skrivs i inlägg och kommentarer i många sammanhang håller en otroligt dålig klass både innehållsmässigt och skrivmässigt. Och hatet som kryper fram är ganska otäckt. Att man orkar bry sig så mycket med så mycket ilska och hat är för mig obegripligt.
Olsson får tycka vad han vill men för mig så är bloggen ett andningshål. Jag skrev tidigare i en personaltidning som kom ut en gång i månaden. Utrymmet var begränsat och det jag saknade mest av allt var snabbheten när något hänt som man ville skriva om och också kontakten med de som läste. Det går mycket fortare numera. Men Olsson är fortfarande en ledstjärna för mig. Och Norah Jones är för jävla bra. Iaf som sångerska. Hur hon är som skådis återstår att se.
